Det var en sjukt sliten tjej som kom hem efter en vecka i Borlänge igår. Har gått flera kilometer varje dag, hoppat och dansat som galningar, sovit väldigt lite, skrikit halsen av oss till bland annat Maggio och Rihanna, frusit, svettats och trängst om vartannat i tältet. Och nu har jag sådär ont i magen som jag alltid får när jag lämnar någon som jag vet att jag aldrig någonsin kommer träffa igen. Åh vad jag hatar den känslan. Men om det var värt det? JA! Vi har haft det så galet galet galet kul. Går inte ens att beskriva. Lägger ut lite mobilbilder istället, enjoy! 

 

 On our way to Borlänge! 

Mikkas stora utbud på godis.

 Att bära alla dessa väskor kan ju varit de jobbigaste jag gjort i livet. Hade till och med blåmärken på armen. Tur att vi hittade en kundvagn när vi hade 10 meter kvar! 

17 stackare träffades av blixten på campingen medan vi satt och gömde oss i ett kundvags-hus. 

Typ den enda mat vi kom på som inte behövde värmas eller kylas..

 Tältet innan det blev k a o s. 

 

 Stövlar hade ju varit helt ok att ha med..

 Mac Miller om jag kommer ihåg rätt!

Mikka och Emil.

Teo, Emil, Mikkis och jag! 

Random people.

Donken, räddaren i nöden. 

Glad chej. 

Mat in the tält.

Förkrök med ölandsboys. 

Så här såg våra grannars tält ut efter några dagar. Tur att vi är snälla och lät dom sova med oss. 

Och så här såg vårat tält ut efter någon dag.

45 minuter försenad kom hon - Rihanna! Hur bra som helst. 

P-Party like a rockstar.

Jag och Teo.