Konfirmationslägret i somras, det finns miljoner ögonblick jag minns därifrån. Så tänker inte skriva om nått speciellt, bara lite om allt typ.

Minns att jag inte var så sugen att åka på lägret innan, kändes inte så lockande att bo 2 veckor i Älvsbyn + missa lk. Men nu i efterhand är jag sjukt glad att jag åkte, för vi hade så jävla kul. Helt klart ett minne för livet. Minns också att när jag kom hem efter att ha varit med alla dessa människorna 24/7 i två veckor, blev jag asdeppig. Det var inte bara alla människorna jag saknade, även stället vi var på, ledarna, att cykla till ica eller coop och köpa godis varje dag, mitt och Elins stökiga rum, bilarna vi åkte med, att smyga ut varje kväll, ALLT! Saknade tillochmed kvällsbönen, inte för att jag är kristen eller nått, men det var bara så sjukt mysigt att sitta i kapellet på kvällarna. Man glömmde som bort allt annat när man var där, och jag lärde mej verkligen mycket av dom där veckorna. Inte bara om gud och sånt, utan om mej själv och mycket annat också. Det var nästan bara för typ en månad sen jag började tänka fan-vad-jävla-kul-vi-hade, istället för fan-vad-jag-saknar-det-jag-deppar-sönder. Fast jag skulle ändå ha gjort om allt två veckor till, och sen deppat så länge igen, för det var så värt det. Nu är det bara synd att vissa har förändrats så sjukt mycket sen i augusti, och dom jag saknade mest saknar jag inte längre. Men jag kommer ändå aldrig glömma dom där två veckorna. Och jag får alltid tillbaks samma känsla i magen när jag kommer till folkhögsskolan i Älvsbyn, speciellt i kapellet. Så jävla många fina minnen. Och jag kommer nog alltid bli helt pirrig i magen när jag hör låtar som påminner mej om konfan.

Mätz har tagit bilderna.

Btw, här har våran präst Stig skrivit om oss, ganska långt ner, gulligt ♥